I have to speak my mind.
Mitt huvud värker, så mycket kan jag säga... Jag orkar inte tänka mer, men endå fortsätter jag.
Det känns som att ett äckligt litet kryp har sugit sig fast på min hjärna och sprutar in ett gift. Ett ofarligt men extremt tröttsamt gift. Jag känner mig stressad eftersom att allt jag gör är att tänka på en speciell sak.
Jag tänker "Det här är inte jag, jag håller inte på såhär, jag brukar inte tänka på det här sättet." Jag blir tokig!
Hur kan det komma sig att jag bara helt plötsligt får en sak till att tänka på och då blir allt så mycket svårare?
Hur jag än försöker så gå det inte att släppa tanken på ängeln som jag ser så ofta. Det blir bara värre om jag försöker.
Min hjärna är full med frågor som jag inte är van med. Herregud, det här är verkligen inte jag! Påköpet att jag blir stressad så blir jag så utmattad av tankarna att jag tillslut knappt orkar titta. Allt jag vill är att somna och drömma en härlig dröm där ingenting stör. Jag vill tillbaka till drömmen som jag har drömt men inte fick stanna kvar i tillräckligt länge.. En natt räcker tydligen inte.
Jag säger inte att jag är olycklig, så dum är jag inte. Jag har det hur bra som helst. Kanske är det just det som gör att jag tänker såhär. Jag är van med att allt är så bra så när någonting inte är som det brukar så fokuserar jag mig bara på den lilla saken.. Seriöst, vad dum i huvudet en människa kan vara. Speciellt en sån som jag.
Huvudet är fyllt av en sak. En sak som jag inte kan få bort. En underbar sak.